Juli månad har inte varit nån hit för att tanka D-vitamin. Men fantastiskt för kreativiteten och goda samtal med vänner. De av mina vänner som INTE lider av telefonfobi, har förgyllt mina ensamma stunder. Och en mängd givande mail och sms har flugit genom cyberrymden.
I helgen som gick träffade vi vänner hela två gånger, samt gav bort en höna till en ny bekant. Det var vår tjuriga Aracuana-tant som fick flytta för att skapa harmoni i hönsflocken.
Nu bor hon ute med en större flock, minst lika, bestämda damer som hon själv. Och en pilsk tupp som direkt fattade tycke för henne.
Jag puttrar på med att ge små intervjuer och samtal med press och bokintresserade. Idag hade jag en väldigt mysig livechatt (i skrift och inte bild, vilket var skönt då jag skrotade omkring i rufsig fläta, onepiece och raggsockar) på Facebook. Snälla människor som läst min bok och tycker mycket om den.
Igår ringde en kusin och sa att den var väldigt bra och lite sorglig och hen önskade att hen hade vetat om hur min tillvaro var, då.
Men nu är nu, och vi försöker väl, nästan alla, att varje dag vara en bättre version av oss själva? Vad är livet om inte att utvecklas?
Stå för och INSE sina misstag, brister och tillkortakommanden. Det är aldrig för sent att bli en bättre förälder, vän, barn eller syskon.
Iallafall inte om det finns en VILJA!
Saknas den som drivkraft är det liksom kört från början.
Bitterhet och hat äter oss själva inifrån. Det är ju jättekorkat.
Och rinner oftast som vatten från en gåsrygg på den som det riktar sig emot.
Idag fick jag rolig post i brevlådan. Alltid så härligt att få se något annat än räkningar och reklam.
Det var en oerhört välskriven och fin släktkrönika. Och ett vackert foto på en gård i Värmland som är mycket nära mitt hjärta.
Vackra Mårbacka där jag jobbade som guide när jag jag var tonåring och somrarna kändes oändliga.
Men vi kan aldrig resa tillbaka, det förflutna är ett annat land och människorna är annorlunda där.
(Fem öre till den som vet vem jag travesterar här...)
Minnen är fantastiska. Och mitt eget är enastående. På mest gott, och lite ont.
Nästa bok i min trilogi är i princip klar, och ligger hos redaktör i detta nu.
Den tredje har skelett och ramverk färdigt, kapitel och faktagranskning kvar.
Det är ett stort projekt jag gett mig själv i uppdrag, men återigen. Vad är vi utan utmaningar?
I helgen skall jag försöka att sammanställa recept och texter till den kommande kokboken. På tisdag är det tänkt att min layoutare och jag skall ha avstämning. På onsdag åker den till provtryckning.
Spännande!
