Det är höst plötsligt.
Där nyss sommarens gröna gräs låg inbjudande som en smaragdgrön matta, är det nu istället en film av kantarellgula löv som doftar pepparkaka.
Det är min Katsura som fällt sina blad och gör det varje år i en doft som nästan bedövar.
Och det är ju bara att gilla läget.
Årstiderna växlar och jag är tacksam för det. Förutom den milda vintern har det ju nästan varit en helt vanlig vår, sommar och nu höst.
Det är som om det inte existerade klimathot och pandemi. Fast det gör det ju.
Mina böcker fortsätter att puttra på, fast jag inte hunnit göra så mycket press för dem.
Fast det hade varit kul om fler bokbloggare fann dem och skrev några rader (beställ ditt gratis-ex på info@bod.se om du vill recensera). Tagga mig gärna här eller på Insta.
Däremot har jag fått överväldigande fina betyg på Bokus. Och känner mig glad och ödmjuk över detta.
Igår var det en väldigt fin artikel i Österlensmagasinet, en helsida. Årets sjunde!
Så sju helsidor och ett uppslag har mina två böcker fått.
Enda som nobbat är Skånska Dagbladet, som jag jobbade för i fyra år på 90-talet.
Det är lite trist och märkligt.
Men så är ju livet. Alla kan inte älska en. Eller bry sig. Eller så bär de nån fånig oförätt, verklig eller inbillad, som ett vedträ i Twin Peaks.
Sånt skräp har jag äntligen vid 56 år fyllda, lärt mig att släppa!
