Just nu skriver jag på "Kokbok för Apokalypsen", samtidigt som jag försöker göra press och ge intervjuer för "Landskap utan karta".
Det är fantastiskt roligt med "möten" med kunniga och intresserade journalister. Även om vi måste göra det mesta per telefon.
Men nya tider kräver nya lösningar och jag är en människa som gillar att tala i telefon med mina vänner, så det funkar finfint för mig detta scenario.
Dessutom lär den här pandemin oss mycket om oss själva. Jag har te.x lärt mig att mitt dåliga tålamod börjar bli aningen bättre.
Och att min förmåga till anpassning funkar och kommer väl till pass nu.
Det svåra är när jag sitter i en skrivbubbla och fokuserar på HÄR och nu och sen kastas in i en annan situation.
Många kanske skulle nöja sig med att släppa EN bok i sommar, men nu blir det två.
Och jag känner mig alls inte splittrad, mer ödmjuk och tacksam att så många är intresserade. Och tack alla ni som redan köpt boken. Och som delat med er av era tankar och känslor kring den. Jag blir rörd och tacksam.
Och den lilla vanvårdade, övergivna tösen som var jag, känner sig sedd. Efter alla dessa år.
Just nu väntar jag på mitt eget bokpaket från DHL, det anlände i Malmö i fredags och har ännu inte ens fått en hyllplats.
Så idag kan det hända att jag ringde ett mindre trevligt samtal till en hårt prövad kille på kundtjänst.
Men jag hade vett att be om ursäkt för min irriterade ton, det är ju inte hans fel. Men logistik är svårt, och jag har ju faktiskt ännu inte fått hålla en av mina egna böcker i handen.
Bara ett omslag som trycktes för 6 år sedan.
Men det är nära nu.
Watch this space...
Comments